Min bh-historia (eller vad vi ska kalla det)

Eftersom jag har tänkt på den här bloggen ganska länge innan jag startade den, så har jag haft en del tid på mig att fundera på vad jag vill lägga upp det hela, och vad jag ska ta med. Jag tycker om att göra saker i en logisk ordningsföljd, så att det ska kännas pedagogiskt och enkelt att följa med. Oftast brukar det inte bli som jag tänkt mig.
Jag hade tänkt skriva två olika poster som bakgrund innan jag börjar med "hitta rätt bh-storlek" guide. En med en lista och förklaringar med några myter fördomar och helt enkelt vanliga missförstånd på det här ämnet, och en post med min egen historia och väg till att hitta till BH-ar i rätt storlek på mig. Men medan jag började skriva på den första listan så insåg jag att jag har ju egentligen gått igenom (nästan) alla olika missförstånd och förutfattade meningar som jag skrev i listan, och att det blir lite tautologiskt (tårta på tårta) av mig att göra både och. Så jag ska försöka skriva ihop det på något sett utan att det blir alldeles på tok för långt.

Jag började använda BH när jag närmade mig 13 årsåldern. Jag och en kompis gjorde "slag i saken" innan vi började högstadiet, och min första BH var från HM i 70A. Några månader senare hade jag insett att jag behövde en större storlek, och köpte 75A.
BH-ar fungerar ju så att kup-storleken är i förhållande till bandstorleken. Den ökar om man ökar omkretsen. En 75A är alltså lika stor som en 70B i själva kupan. Detta betyder att det egentligen inte säger speciellt mycket om hur stora bröst man har om man tex säger att man endast har en viss kupstorlek. En D-kupa kan vara ganska stor om man har 80D, medan en 60D är ganska litet, lika mycket volym som 70B
Detta märkte jag redan då. Anledningen till att jag valde att gå upp i bandomkrets istället för kupa berodde på att jag ansåg mig ha små bröst, och jag tyckte att, har man små bröst så köper man A-kupa.
Hade läst någonstans ungefär att A-kupa är små bröst, B-C "normalstora" och D-kupa är stora. Detta styrde länge mitt val av BH inköp, eftersom jag köpte det efter hur jag såg på mig själv.
Efterhand hamnade jag under tonåren på 80B, vilket jag tyckte fungerade bra för mig. Jag såg mig varken som speciellt bystig, och var inte speciellt smal heller.
i 17/18 års åldern hade en kompis lärt sig på något tv program att vi ofta har för stora bandstorlekar, men för små kup-storlekar. Jag lyssnade på det, och började köpa BH-ar i 75C istället. Dessa blev dock nästan på en gång för små. Tillslut tog jag steget och testade en BH i 75D. Å vad den satt bra, och vad skönt det var att ha hela bröstet i kupan (det var nog länge sedan jag haft tillräckligt med kupa runt brösten).
Att handla D-kupa fick dock en tråkig konsekvens. Det fanns bara jätte tråkiga modeller på vanliga affärer. Därför bestämde jag mig för att besöka "Change" som var en relativt nyöppnad butik i min stad då. Där fick jag reda på att jag antagligen till och med kunde ha 75DD (vilket blev storleken jag gick därifrån med på min nya bikini), men att jag antagligen borde testa 70 i bandstorlek. Butiksbiträder hade ungefär samma "under-byst" mått som mig, och bar 70.
Jag testade inte någon 70s storlek då, för det kändes konstigt att jag skulle ha det, och jag skrämdes även av nya ännu högre bokstäver.
Senare blev det dock att jag började handla 70E, vilket såklart passade mycket bättre. Det satt tajtare, och gav mer stöd. Men det blev ännu svårare att hitta fina BH-ar, eftersom jag tyckte det var för dyrt både på Change och andra specialist-butiker.
Istället hittade jag diverse Internet-shoppar baserade i England. Där var priserna mycket bättre, utbudet mycket större och även kunskapen. Sedan dess har jag nog aldrig köpt något här.
Många brittiska märken är dock ganska lösa i bandet, och jag lärde mig att man ska knäppa på yttersta haken på en ny BH. Därför testade jag att köpa 65F (eller 30F som det oftast blir på engelska) istället. Här började jag verkligen förstå hur en BH ska passa och sitta. För något årsedan förändrades min storlek uppåt ca två kup-storlekar ytterligare i samband med p-piller och att jag lärde mig mer om att få med all bröstvävnad i kupan (detta ska jag skriva om i ett eget inlägg framöver).
Jag köper idag lite olika BH storlekar beroende på märke, runt 65 eller 70 och ofta FF eller G i kupan (jag säger FF och G, för de har en del dubbelbokstäver i engelska BH-alfabetet, på svenska blir det H eller I tror jag)

Några saker jag lärt mig eller ändrat inställning på:
*Det är befriande att inte haka upp sig på vad det står för storlek i BHn utan känna efter hur det känns om det passar. 

*Jag tycker inte att jag har en jättekonstig BH storlek, och jag tycker överhuvudtaget inte att man ska säga att någon har det, eftersom det leder till att dessa personer kan känns sig som onormala freaks. Det är det ingen som är. 

*Man behöver inte vara jättejättesmal och ha plastbröst för att behöva 70 eller mindre tillsammans med en D-kupa eller större. Jag har oftast storlek 40 på vanliga kläder, men är nog relativt smal under bysten. Enligt mått ska jag dock ha 75, men det är ju i princip alltid för löst, väntar dock på ett undantag som kan bekräfta den regeln. 

*Lingeriesyntax*